Ingen politik är sig lik

Politiska partierna är sig inte lik längre. De har bland annat flyttat sig något mera åt sidan eller tagit sig en annan väg. Ibland en smalare väg och en fulare väg och en enklare förkortad väg. Väljarna får oftast inte vad de tror sig valt. Det finns ordspråk för sådant som ”grisen i säcken”.

Det sägs från några att Socialdemokraterna blivit ett parti för ”medelklassfolk” och övergivit arbetarklassen. Det surras även om att Centern inte längre är ett parti som värnar om landsbygden. Att KD övergett sitt forna ideal sagt adjö till ”Gud i Himmelen” och gjort högersväng står väl klart för de flesta. Ingen kan bli förvånad om det påstås att M både krattat manegen för SD och vinglat ännu mera till höger. Kanske MP är sig likt trots att flera andra partier vurmar för miljön. V har sannolikt förflyttat sig något mera till vänster. Liberalerna är ett av de mest signifikanta exemplen på att ha övergivit sina ideologiska grunder.

Det är inte endast politiska partier som glidit åt sidorna eller betecknas som vänster- eller höger orienterade. De medier som kritiserar SD kallas av SD för vänsterorienterade. SD ser även rött på ett parti i mitten. Högernationalistiska partier har aldrig gillat kritik, åsiktsfrihet eller den minsta grad av liberalism. Se på Ungern, Turkiet med flera.

Det är egentligen märkligt att när alla kritiserar varandra kritiserar de dem som kritiserar för att de får kritik. Det är samma med kritiken från politiker att ett annat parti ”bara vill ha makt” när makt lika med inflytande är vad ett politiskt parti faktiskt vill och behöver ha.

När inget är sig likt och inget riktigt passar in och ointresset är stort för att djupare ta reda på vad ett politiskt parti verkligen står blir populismen med beskrivning av enkla lösningar på komplicerade samhällsproblem rådande.

När ingen riktigt vet när något börjar och när allt nu sker i så små portioner att ingen riktigt förstår vad som sker kan vad som helst inträffa.

Ingen politik är sig lik

Politiska partierna är sig inte lik längre. De har bland annat flyttat sig något mera åt sidan eller tagit sig en annan väg. Ibland en smalare väg och en fulare väg och en enklare förkortad väg. Väljarna får oftast inte vad de tror sig valt. Det finns ordspråk för sådant som ”grisen i säcken”.

Det sägs från några att Socialdemokraterna blivit ett parti för ”medelklassfolk” och övergivit arbetarklassen. Det surras även om att Centern inte längre är ett parti som värnar om landsbygden. Att KD övergett sitt forna ideal sagt adjö till ”Gud i Himmelen” och gjort högersväng står väl klart för de flesta. Ingen kan bli förvånad om det påstås att M både krattat manegen för SD och vinglat ännu mera till höger. Kanske MP är sig likt trots att flera andra partier vurmar för miljön. V har sannolikt förflyttat sig något mera till vänster. Liberalerna är ett av de mest signifikanta exemplen på att ha övergivit sina ideologiska grunder.

Det är inte endast politiska partier som glidit åt sidorna eller betecknas som vänster- eller höger orienterade. De medier som kritiserar SD kallas av SD för vänsterorienterade. SD ser även rött på ett parti i mitten. Högernationalistiska partier har aldrig gillat kritik, åsiktsfrihet eller den minsta grad av liberalism. Se på Ungern, Turkiet med flera.

Det är egentligen märkligt att när alla kritiserar varandra kritiserar de dem som kritiserar för att de får kritik. Det är samma med kritiken från politiker att ett annat parti ”bara vill ha makt” när makt lika med inflytande är vad ett politiskt parti faktiskt vill och behöver ha.

När inget är sig likt och inget riktigt passar in och ointresset är stort för att djupare ta reda på vad ett politiskt parti verkligen står blir populismen med beskrivning av enkla lösningar på komplicerade samhällsproblem rådande.

När ingen riktigt vet när något börjar och när allt nu sker i så små portioner att ingen riktigt förstår vad som sker kan vad som helst inträffa.