Trovärdigheten offrad

Trovärdigheten offras på politikens sliskiga altare. När jag rotar i vad som egentligen sägs och skrivs känner jag mig som en retorisk renhållningsarbetare som sorterar verbalt ogräs. Det politiska klimatet kännetecknas av hårda och vårdslösa ord och sammanblandning av sak och person.

Lägg polarisering åt sidan och höger mot vänster utan se till ordens innebörd, betydelse, valörer och effekter. Det som sägs och skrivs styr oss mer än vi någonsin anar på ibland ett undermedvetet och subliminalt sätt. Inom språket pågår en ständig normalisering och inflation av största betydelse av kraftuttryck och nedslående värdeomdömen.

Om folk hörs svära varje dag och varje mening förlorar kraftuttrycken både sin effekt och valör. Då blir det enklare för var och en som känner för det att svära ännu mer. Det negativa och nedslående som tidigare inte borde sägas om exempelvis invandrare sägs nu av många. Då uppstår en slags sanningsuppfyllelse. Alla som kritiserar det högra blocket kallas av det högra blocket för vänsterradikala. Alla kritiker är naturligtvis inte vänsterradikala. Det vet väl alla även högerblockets innevånare.

Fult och hårt kan ofta vara inlindade i meningar. Någon har sagt, ”Människor på flykt har inget hem. Det är det vi ska erbjuda dem, enligt asylrätten. Åk hem, är en helt meningslös sak att säga till människor som är i en så utsatt position som en papperslös. Meningslös och empatistörd.” ”Åk hem!” blir då godtaget och accepterat av många och ett fult adelsmärke för ett partis sympatisörer.

En känd politiker inte helt okänd för sitt låga språk kallade diagnostiserade barn för ”monster”.

Problemet med dessa ”hårda ord” och nedslående värdeomdömen är att de i egentlig och i praktisk mening blir till mycket svag argumentation. I ambitionen och ivern att övertyga, tala mot något som man starkt ogillar eller inte håller med om uppstår sammanblandningar mellan sak och person. Därför förloras trovärdigheten i det som sägs eller skrivs. Det krävs inte att vara retoriker och utföra retoriska analyser om vad som sägs och skrivs för att bedöma trovärdighet. Folk i allmänhet känner intuitivt hur det egentligen är ställt. Flera politiker och annat folk också har gjort sig kända för att misshandla sanningen utan att själva låtsas förstå det. Då kan det låta så här. ”Vi har uppfyllt alla vallöften vi givit” och ändå kan minst en miljon människor se förnekelsen. Därför kan den alternativa vekligheten och den alternativa sanningen uppstå för att normaliseringen har skördat sanning och trovärdighet.