Vet väljare egentligen vad de får när de röstar? Sannolikt inte så väl. Ett spöke utgörs av de parlamentariska lägena som gällt de senaste valperioderna med flera mindre partier och betydande uppgörelser om regeringsmakten. Det andra spöket är att lögnen som politiskt verktyg har etablerats. Lögnverktyget har använts flitigt. det kan inte förnekas. Vi ytterst jämna valresultat får lögnen större inverkan på valresultatet. Populismen är ytterligare en källa till märkbar okunskap. Respektive politiska partier utan undantag är i mer eller mindre utsträckning skyldiga till medvetet eller omedvetet vilseleda eller utesluta fakta.
Läser man partiets presentation som alltid finns på en hemsida sägs inte allt där. Där informeras om partiets politik, dess ideologi, partiprogram och naturligtvis ytterligare information. En väljare kan inte helt och hållet innan valet känna till vad partiets ledande politiker kommer att göra för överenskommelser med andra partier om eventuell regeringsmakt.
Både M-, och Kd-ledare lovade och bedyrade tidigare att inte ha med SD att göra. Hur gick det med detta löfte? Någon av den påstod att det aldrig lovats trots att hundratusentals hade hört och löst att löften gavs. Vissa löften finns fortfarande kvar på flera ställen i Internet. Däremot var L ”ärligare” genom att bedyra för partiet längst ut till höger att ”mig kan ni lita på”. Kanske var det för sent att känna till eller svårt att föreställa sig följden?
Varje partiledare och andra partiföreträdare lämnar inte sällan tydliga spår efter sig i form av uttalanden om vad de anser och vilka ståndpunkter de har. Som exempel kan nämnas att otaliga retoriska grodorna som avgivits av SD-trogna. Dessa har troligen inte haft någon särskild betydelse för partiets grad av popularitet. Vilken betydelse har egentligen detta fått? De lojala och troende sympatisörerna bryr sig inte om detta ifall de exempelvis tycker mycket illa om den vänstra sidan eller ogillar islam, invandrare och andra ”ickesvenska” kulturyttringar. Folk tror sannolikt helst på det de vill tro på.
Kan en politiker se sin möjlighet att få en ministerpost eller till och med en statsministerpost är hen beredd till det yttersta och det kanske oväntade. Vem vill inte disponera Harpsund på helgerna?
Taktisk röstning har vi hört talas om. Men vilka av väljarna för M, KD och L förstod verkligen att en sådan röst var en röst på ett högernationalistiskt styre? Eller förstod de allra flesta sannerligen vad deras röst ändå skulle leda till? Det beror naturligtvis på väljarens politiska grundsyn och etik- och moralsyn och hur mycket illa väljaren tycker om andra partier och andra partiers politiker.
Eftersom retorik och valkampanjer kännetecknas av populistiska lösningar, det vill säga förenklade lösningar på komplicerade samhällsproblem av politisk karaktär blir ideologier och till och med partiprogram inte sällan förbisedda.
Skrivkonst och talkonst 