Detta inlägg är en seriös frågeställning av näst intill vetenskaplig karaktär och ambition om hur det kan komma sig att SD-sympatisörer i det närmaste verkar oberörda av all negativ kritik. Kritik kommer från alla hål. Inte enbart från ”vänster” vilket SD själva alltid säger.
Det har sällan funnits ett politiskt parti som det vittnats så mycket ofördelaktigt om. Allt från vad flera ledande SD-are uttalat till avslöjanden om graden av SD-are som fällts för brott. Vilket är högre än i andra politiska partier. Det finns till och med en hemsida med uttalanden från SD-are, SD-citat.nu med källhänvisningar. Visserligen har sympatierna på senaste tiden minskat något för SD men inte alls märkbart. Inget av all den negativa kritiken om SD verkar ha haft någon effekt på lojaliteten hos en SD-are. Dock kan man anta att det negativa som framkommit om och i samband med SD har i viss mån kan ha hämmat utveckling av nya sympatisörer till SD.
Det kan antas vara så att SD-sympatisörer innebär ett så kallat positivt urval. Nämligen att dem som söker sig till SD har en betydande grad av synsätt som tolererar den negativa kritik som SD fått.
Frågeställningar om varför?
Den stora frågan man kan ställa sig är, hur tänker en SD-are? Vilken syn på olika ting såsom människovärde, rättvisa, etik och moral har en SD-are? För SD:s vidkommande kan det inte heller vara en överraskning att ett parti av detta slag möts av negativ kritik. Notera att omkring åttio (80) procent av väljarna vid riksdagsvalet 2022 röstade inte på SD. Kan det vara så att den enda möjligheten att få ordning på ett land är en högernationalistisk regering och att SD:are är bäst upplysta? Kan taktik ställa grupper som invandrare mot andra grupper ha haft främjande effekter på SD-sympatier? Kan legitimeringen av etablerade partier såsom M, KD och L haft betydelse för lojaliteten bland SD-sympatisörer?
Skrivkonst och talkonst 