Inflationen och den dyrare maten har särskilda orsaker i den svenska livsmedelshandelns oligopol. Tre dominanta aktörer; Ica, Axfood och Coop kontrollerar 90 procent av dagligvarumarknaden. Dessa kontrollerar även egna grossistled. Konkurrensen blir därför näst intill obefintlig.
På en mindre ort som Vindeln är det naturligtvis fördelaktigt att det finns flera livsmedelsbutiker (ICA och Coop) och även annan så kallad ”service” utan att man varje gång nödgas åka till en annan stad för att handla billigare. Lite tragiskt och snålt är att när någon av dessa butiker erbjuder specialrabatter på en viss vara är det ändå begränsat till ofta endast två varor. Två kilo kaffe, ha ha!
Riksbankschefen hoppades på mindre konsumtion genom prisförhandling och val av andra billigare inköpskällor vilket skulle kunna dämpa inflationen Men när det gäller den stora posten ”mat” är det näst intill omöjligt. Den så kallade priselasticiteten för livsmedel är mycket låg vid prishöjningar. Alla behöver handla mat.
Jag tror inte ett enda ögonblick att dessa butiker som ICA, Coop och Hemköp (Axfood) endast kompenserat sig för högra inköpskostnader och andra ingående kostnadsökningar. Jag tror inte heller att dessa aktörer och butiker för en enda krona kommer att sänka sina priser när och om ingående kostnader skulle minska och inflationen gå ner. Man skall dock ha klart för sig att logiken för att driva företag är att tjäna optomalt med pengar. Med få aktörer som dominerar så kallad oligopol fungerar inte konkurrensen till för del för konsumenterna. Aktörerna vaktar varandras högsta priser.
Alla behöver mat och många har betydligt mindre och ett litet konsumtionsutrymme och små inkomster vilket drabbar många konsumenter mycket negativt.
Nästan ingen tvivlar på att bland annat dagligvaruhandeln ser till att höja något extra när nu på grund av betydande inflation blivit norm med prishöjningar. Uttrycket ”gridflation” passar därför in på det rådandet läget.
Skrivkonst och talkonst 