Politisk trovärdighet är den viktigaste tillgången inom politiken. När politiker inte uppfattas som trovärdiga uppstår en tragisk grad av politikerförakt. För att främja politikerföraktet har några kända politiker tyvärr lyckats utföra kraftfulla och ambitiösa insatser till förfång för allmän trovärdighet och politikers goda anseende. Med andra ord är det etablissemanget själva som är ansvariga för trovärdighetens förfall.
Förakt för vetenskap och fakta, skadar och dränerar politikers trovärdighet och spär på politikerföraktet. Lögn och frånskyllning av ansvar för givna löften som inte hålls krackelerar politikers trovärdighet.
Några av dem som bäst lyckats med trovärdighetssabotaget är bland annat hen som sade ”Vi kommer alltid ha experter som är emot varje förändring, men så kan vi inte ha det längre”, och hen som påstod att ”… att det var på plats…” trots att hundratusentals människor ansåg det vara en lögn. Ibland finns det videobevis för att löften har avgivits men trots detta förnekas löftet. Det skapar misstro. En korvätande figur som sannolikt svek partiets ideologiska ådra för en ministerpost bättrade inte heller på trovärdigheten. Henom kunde de ”lita på” sade hen.
I ett parti befolkat av högernationalister allra längst ut på kanten är förekomsten av klimatförnekare tydlig. De säger sig inte hittat ”vetenskapliga bevis för klimatkris”.
Tyvärr används lögnen, sveket, frånskyllningen, oansvaret, utelämnande av hela sanningen som gångbara verktyg i politiskt arbete. Till detta kommer tyvärr inte sällan även några av de fascistiska metoderna antiintellektualism, offermentaliteten, propaganda, hänvisning till den mytiska tiden, lag och ordning, offermentaliteten, overklighet och konspirationsteorier med några fler metoder vilka förhindrar trovärdighet. Notera att jag använder ordet ”fascistiska metoder” och inte påstår att någon faktiskt är fascistisk. De flesta människor är inte så dumma som några tycks tro utan de genomskådar spelet och det dräper den trovärdighet som skulle kunnat uppnås.